Orala sjukdomar och livskvalitet
Allmänna orala sjukdomar hos cancerpatienter
I och med en åldrande befolkning och framsteg inom cancerbehandling får allt fler människor en cancerdiagnos. En del av dessa diagnoser görs i ett tidigt skede, vilket allt oftare möjliggör botande vård. I vissa fall görs diagnosen tyvärr i ett så sent skede att botande behandling inte är möjlig. I dessa fall strävar man efter att bromsa sjukdomens fortskridning samt att upprätthålla en så hög livskvalitet som möjligt.
Oavsett när diagnosen fastställs, leder biverkningarna av cancerbehandlingen eller själva cancersjukdomen ofta till sjukdomar i munnen och tänderna, vilket påtagligt försämrar livskvaliteten för de som drabbats av cancer. Dessutom kan obehandlade infektioner i munhålan och tänderna sprida sig systemiskt och komplicera vården av den underliggande sjukdomen samt försämra patientens prognos.
En möjlig biverkning av kemoterapi och strålbehandling är nedsatt salivutsöndring, vilket kan leda till svår muntorrhet. Utöver den försämrade livskvaliteten orsakad av muntorrhet ökar den nedsatta salivutsöndringen även risken för allmänna infektionssjukdomar i munhålan, såsom hål i tänderna (karies), tandköttsinflammationer och sjukdomar i tandens stödvävnader (gingivit och parodontit), samt svamp- och virusinfektioner i munhålan.
I samband med stamcellstransplantation, som ges till blodcancerpatienter (leukemier samt förstadier till dessa) och patienter som lider av svår aplastisk anemi, observeras nästan alltid någon form av graft versus host disease. Detta innebär att de transplanterade cellerna till en början reagerar mot den egna kroppen, vilket kan orsaka skadliga reaktioner både i munhålan och i den övriga matsmältningskanalen. Ofta behöver denna reaktion dämpas med hjälp av läkemedel som nedsätter immunförsvaret i hela kroppen, inklusive munhålan. I sällsynta fall kan muncancer, en svårbehandlad cancerform om diagnosen inte görs i ett tidigt skede, uppstå i samband med andra cancerbehandlingar.
Vid behandling av prostata- och bröstcancer med skelettmetastaser samt vid behandling av multipelt myelom används läkemedel som påverkar förnyelsen av benvävnaden. Som en biverkning av dessa läkemedel kan det uppstå lokala, infektionskänsliga områden med nekros i käkbenen (osteonekros). Obehandlad osteonekros sprider sig ofta till närliggande benvävnad. Infektioner i munhålan och tänderna ökar risken för osteonekros som en komplikation vid cancerbehandling. Osteonekros utvecklas ofta till ett kroniskt tillstånd som i vissa falla kan vara svårbehandlat . Dessutom är osteonekros en relativt vanlig biverkning efter strålbehandling av käkarna.
Cancerbehandlingar och tillhörande adjuvant behandlingar minskar salivutsöndringen. En kraftigt nedsatt salivutsöndring innebär även att en tidigare helt frisk munhåla står i hög risk för snabbt framskridande tandsjukdomar. Dessa sjukdomar kan på kort tid förstöra tänderna om munhålan inte vårdas. En försämrad munhälsa kan avsevärt påverka patientens livskvalitet även efter en framgångsrik cancerbehandling. Dessutom tar munnens slemhinnor nästan alltid skada av cellgifter och strålbehandling, vilket ökar risken för både lokala och systemiska infektioner. Dessa infektioner kan komplicera behandlingen av den bakomliggande sjukdomen.
Bilder: Tänder som har skadats under cancersjukdom och tändernas tillstånd efter tandvård.
Livskvalitet och upprätthållande av en god munhälsa
Att upprätthålla av en god munhälsa förbättrar i praktiken livskvaliteten för alla människor som drabbats av cancer. En frisk mun kan även gynna överlevnaden hos cancerpatienter.
Genom att bibehålla en god munhälsa minimeras risken för problem och långvariga besvär som kan uppkomma på grund av muntorrhet. Dessutom hjälper en välbevarad munhälsa till att förebygga odontogena infektioner, som i värsta fall kan leda till allvarliga systemiska komplikationer hos patienter med nedsatt immunförsvar på grund av cancerbehandlingar.
Med hjälp av erfarna kliniska experter och genom att påbörja behandlingen i rätt tid kan vården av odontogena infektioner oftast genomföras under ett eller flera vanliga mottagningsbesök. Genom att planera vården noggrant kan bettförmågan vanligtvis bevaras i största möjliga utsträckning. Samarbete med en vårdande onkolog är av yttersta vikt, särskilt vid käkkirurgiska ingrepp, eftersom rätt tidpunkt för ingreppet, beaktande läkningstiden efteråt, är avgörande för framgångsrik planering av strålbehandling och kemoterapi.
Även i detta sammanhang är förebyggande vård utan undantag den bästa och kostnadseffektivaste vården. Obehandlade, ofta symptomfria, odontogena infektioner är relativt vanliga och primärt strävar man efter att minimera riskerna som dessa infektioner utgör genom att eliminera dem med konservativa eller kirurgiska metoder direkt efter att cancerdiagnosen har fastställts. Om patientens allmänhälsa inte tillåter invasiva ingrepp är ett sekundärt alternativ att under den pågående cancerbehandlingen använda antimikrobiella läkemedel för att förhindra spridning av infektionen. I detta fall utförs den slutliga behandlingen av infektionsfokuset så snart patientens allmäntillstånd möjliggör ingreppet. Friska tänder och en frisk mun skapar gynnsamma biologiska förhållanden inför cancerbehandlingen, med tanke på hanteringen av risken för infektionskomplikationer, näringsintag via munnen samt allmän livskvalitet, inklusive upprätthållande av sociala kontakter.
Slemhinnesjukdomar i munnen läker vanligtvis när kroppens immunförsvar återställs efter cancerbehandlingen. Stödjande vård kan ändå vara nödvändig i flera månader eller till och med år, tills kroppens egna immunförsvar har återhämtat sig till en tillräcklig grad. Genom framgångsrik förebyggande vård, både under och efter cancerbehandlingen, kan man i stor utsträckning undvika sjukdomar i tänderna och dess stödvävnader, samt de betydande vårdkostnader som är förknippade med deras behandling.